carrolis

Ingen människa kan förstå om dom inte varit med om det själva. Vi var en lycklig familj på tre stycken. Fullt friska och extremt lyckliga. Min farmor, som den här berättelsen handlar om var världens finaste människa. Gjorde allt för alla andra och satte alltid sig själv i andra hand. Grät vi var det för att vi skrattade till det. 

 

Farmor jobbade som dagmamma. var älskad av alla barn och föräldrar. Farfar var oftast hemma och hjälpte till. Jag gick i skolan, men så fort jag kom hem hjälpte jag till och lekte med de andra barnen. På kvällarna åt vi alltid en gemensam middag tillsammans. Farmors mat var i mathistorien, vad hon än lagade befann man sig i mathimlen. Resten av kvällarna spelade vi alltid kort och tittade på tv med en godispåse i knät. Vi skrattade alltid. Tillochmed när vi spelade kort kunde vi skratta tills vi grät. Jag älskade dom stunderna. De stunderna som för mig blev en vardag. Jag hade äntligen hittat ro och varje dag blev jag övertygad om att jag var älskad. Älskade farmor.